måndag 25 maj 2009

Skyddsänglar

Ja.. jag avslutade mitt senaste inlägg med "nu har jag motivation att plugga järnet" - ha ha ha låt mig skratta högt, hahaha -måste vara månadens största skämt!

Jag sitter just nu ute i bikini och solar järnet.. min hjärna har redan tagit sommarlov!! Fanken oxå! Jag orkar inte, kan inte sammanfatta mer nu, jag kan inte fokusera på något annat än om jag ska ta på mer solskyddsfaktor eller om jag ska låta bli.. Gud, ge mig motivation! Kommer bli så besviken på mig själv om jag sabbar sista kursen, då kan jag glömma en lugn och harmonisk sommar.. men, är ledig imorgon - får försöka ta nya tag då, imorgon kväll blir det öl vid ån med anna, mari och gänget, ska bli riktigt najjs!

Ikväll ska vi ha avslutningskonsert med gospelkören - ja jag sjunger i gospelkör för er som inte redan vet - det är roligt att sjunga i kör igen, särsklit gospel som det är lite fart och känsla i, nog för att jag inte ens är hälften så troende som de flesta i kören.
Jag var rädd för gud när jag var liten, farmor brukade be aftonbön med mig när hon och farfar satt barnvakt. Efter det fick jag för mig att om jag inte ber varje kväll kommer gud straffa mig - så jag tvångsbad i några år. När jag blev stor nog så insåg jag att det nog inte är meningen att man ska tvångsbe till gud - han förespråkar nog inte den idén - det är väl det som är meningen med tro, att man ska tro på sitt sätt.. Vilket jag har fortsatt med sedan dess. Nu vet jag dock inte vad jag tror på längre - tyder det på att man blivit vuxen och måste ha logik i allt? Eller ska jag bara skylla på min okristna moder? Får fundera över det.. Tycker det är lite synd dock.. när jag var liten var det skönt att tro på något större som jag kunde vända mig till när jag var lessen och rädd - iofs så var det oftast då som jag tog till min tro - vilket jag fick dåligt samvete över och tvångsbad lite mer.
Förresten, jag tror på skyddsänglar - det har jag gjort sen jag blev överkörd av såmaskinen när jag var sju. Farmor sa att jag måste haft änglavakt med tanke på att jag knappt fick några skador.. Sedan dess har jag trott att när människor och djur i vår närvaro dör så förvandlas dom till skyddsänglar som ser efter oss.. Änsålänge lever jag med två marsvin, tre katter och två hundar som skyddsänglar. Skratta inte - jag vet att det låter löjligt!

Nu är det dags att fixa mig inför la konsert, wish me good luck!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar