Livet är bra förvirrande.. "följ ditt hjärtas sanning" sa farfar.. Hur ska jag veta vad som är mitt hjärtas sanning? Hur vet jag vad som är mitt hjärtas sanning? Finns det ens nån sanning eller är sanningen ett begrepp för där jag hittar en punkt i tillvaron där jag kan vara nöjd och slappna av för en stund och inte behöva längta någon annanstans?
You sat me free - to live my life - you became my reason to survive the great divine.
Jag önskar jag blev upptäckt - upptäckt av ett rockband som vill ha en kvinnlig sångare. Om jag bara visste hur man beter sig på scen när man står framför ett rockband. Jag önskar det fanns ett rockband som ville ha en helt oerfaren sångerska (inom den genren alltså) som dom kunde forma och lära upp som de ville - välj mig välj mig!!
Följ ditt hjärtas sanning.. Undrar vart jag hade varit nu isf.
Finns ödet eller? Är allt meningen och förutbestämt, styr ödet mina handlingar?
Jag kanske skulle va död om jag inte tagit just de vägar jag tagit; jag kanske skulle blivit påkörd av en buss/ biten av en brownsnake i australien om jag inte åkte hem när jag gjorde det. Det kanske är ödets sätt att skydda mig, hålla mig vid liv.. Kanske därför jag sitter här i mitt studentrum o funderar just nu.
Ähh vilken lam ursäkt att inte ta ansvar för sitt liv - fy på mig.
Fast jag har flera gånger känt som att det varit meningen att jag skulle träffa en specifik person i precis en viss tidpunkt i livet. Nog för jag i efterhand kommit på att timingen inte varit speciellt bra - men ändå har det känts så självklart mitt i själva mötet.
Är det mitt hjärtas sanning - den känslan av självklarhet? Jag undrar jag..
Inte bara jag som funderar mycket när dagarna blir mörkare ser jag...
SvaraRadera