Black old sun won´t you come and wash away the rain

Livet är bra förvirrande.. "följ ditt hjärtas sanning" sa farfar.. Hur ska jag veta vad som är mitt hjärtas sanning? Hur vet jag vad som är mitt hjärtas sanning? Finns det ens nån sanning eller är sanningen ett begrepp för där jag hittar en punkt i tillvaron där jag kan vara nöjd och slappna av för en stund och inte behöva längta någon annanstans?

You sat me free - to live my life - you became my reason to survive the great divine.

Jag önskar jag blev upptäckt - upptäckt av ett rockband som vill ha en kvinnlig sångare. Om jag bara visste hur man beter sig på scen när man står framför ett rockband. Jag önskar det fanns ett rockband som ville ha en helt oerfaren sångerska (inom den genren alltså) som dom kunde forma och lära upp som de ville - välj mig välj mig!!

Följ ditt hjärtas sanning.. Undrar vart jag hade varit nu isf.
Finns ödet eller? Är allt meningen och förutbestämt, styr ödet mina handlingar?
Jag kanske skulle va död om jag inte tagit just de vägar jag tagit; jag kanske skulle blivit påkörd av en buss/ biten av en brownsnake i australien om jag inte åkte hem när jag gjorde det. Det kanske är ödets sätt att skydda mig, hålla mig vid liv.. Kanske därför jag sitter här i mitt studentrum o funderar just nu.
Ähh vilken lam ursäkt att inte ta ansvar för sitt liv - fy på mig.

Fast jag har flera gånger känt som att det varit meningen att jag skulle träffa en specifik person i precis en viss tidpunkt i livet. Nog för jag i efterhand kommit på att timingen inte varit speciellt bra - men ändå har det känts så självklart mitt i själva mötet.
Är det mitt hjärtas sanning - den känslan av självklarhet? Jag undrar jag..

The End of an era..

En konstnär är som mest kreativ under de svåraste tider.. Om det inte fanns deprimerade människor skulle vi inte ha mycket till kulturarv.

Jag säger inte att jag är deprimerad, jag är bara lite nere för tillfället - till "tillfället" räknas de senaste 5 timmarna. Bakomliggande orsaker är flera;

En hektisk sommar där jag såhär i efterhand knappt minns var jag varit eller vad jag gjort.. Kanske borde varit mer flitig här på bloggen så hade jag kunnat påminna mig själv genom att läsa mina egna memoarer. Tyvärr har jag ju inte hunnit med det iom "hektisk sommar". Negativ spiral.

Min längtan efter äventyr som blivit större stundtals efter min resa till Florida i Augusti. Samma längtan kan stundtals vara som totalt bortblåst.. Det skrämmer mig än mer. Håller jag på att bli beroende? Beroende av sverige och en trygghet utomkroppslig mig själv? Nog för min att min magkänsla fortfarande är oigenkännlig men att tappa tryggheten oxå? Va fan är det här!??! Jävla vuxenliv.. jävla vuxenbeslut.. jävla vuxenplikter.. jävla vuxenkrav.. jävla vuxenbehov.. jävla vuxenansvar.. jävla vuxenensamhet.. jävla vuxenångest.. jävla vuxencsnlån.. Stoppa tillbaka mig därifrån jag kom tack. Mamma måste vara världens bästa mamma som lyckats ge mig en lycklig barndom och undanhålla verkligheten så länge. Jävla vuxenhet. Är man vuxen kan man väl iallafall få slippa finnjävlarna!??!

Min bästa vän flyttar hem imorgon.. hon packar nu sen är jag ensam kvar här i uppsala ("ensam kvar" säger jag bara för att kunna tycka extra synd om mig för jag blir egentligen inte ensam helt - men två av mina andra vänner ska ju bli mammor snart så dom kommer heller inte gå kvar i klassen.. fan..) - det blir ensamt utan henne..

Äsch nu orkar jag inte skriva nå mer.