Jag är avundsjuk på vår katt Findus. Man kan göra vad som helt med honom, han bara njuter what-so-ever. Jag skulle kunna bära runt på honom hängandes i ett ben och han skulle kurra och knipa ihop med sina gulgröna ögon av välbehag. Snacka om att ha förmågan att leva i nuet.
Vart är festen när man behöver den? Jag har 1000kg överskottsenergi att göra av med på vadå? Har hoppat runt i köket till Tove Styrke, Mando Diao med flera.. Kastade mig därefter ner på golvet och gjorde armhävningar. Jag vill ut och springa men det är en teknisk omöjlighet för mig då det är 15 minus ute och mina luftrör troligtvis skulle börja krampa efter ungefär 15 meter. Vart kommer energin ifrån? Eller är det ångest? WTF!
Mamma o pappa är i Marocco nu, dom plockade upp mig i Uppsala klockan 5 i morse, jag skjutsade dom den sista biten till Arlanda för att sen ta bilen hem. Jag vill också vara i Marocco, och dansa discomagdans i haremsbyxor, gärna i en sandstorm. STIMULERA MIG NÅGON!
En boxningssäck skulle vara bra att ha i dessa lägen. Kanske skall jag önska mig det av tomten.
"Snälla tomten ge mig något att slå på"
Äsch, jag går och lägger mig nu.
fredag 26 november 2010
torsdag 25 november 2010
Och ekorrhjulet rullar på..
She´s like the wind and the rain and the flowers and the pain, she´s everything. She´s got a heavy heart that beats to the rhythm of a diffrent song. Say hello to the rainbow child. She don´t know what she has in her hands, and if someone try to tell her she won´t understand..
Jag har fastnat i ett ekorrhjul, det kallas för "veckan" - vem fan uppfann veckan? Eller änvärre -dygnet??!! Hade jag fått bestämma skulle dygnet få bestå av lite fler timmar än 24.. 24 timmar räcker ju igenstans. När ska man hinna ha kul då? Nu nu nu nu nu! Jag vill ha kul nuuu! Jag vill vara spontan nu! Jag pallar inte att vänta tills jul eller efter nyår eller tills nästa sommar.. Livet är NU! Gahh.. Varje vecka samma visa om och om igen.. Gahh igen.. Jag är så uttråkad och sönderstressad.
Jag är arg på vintern i Uppsala - jag gillar ju vinter men bara sålänge det innefattar snöskoter på fjället och ledighet i täckbyxor.. Jag vill kunna cykla utan att få igensnöade ögon, öron och näsborrar. Jag vill kunna cykla till skolan på 30 och inte 45minuter. Jag vill kunna cykla för jag behöver vardagsmotion och frisk luft.
Jag har fastnat i ett ekorrhjul, det kallas för "veckan" - vem fan uppfann veckan? Eller änvärre -dygnet??!! Hade jag fått bestämma skulle dygnet få bestå av lite fler timmar än 24.. 24 timmar räcker ju igenstans. När ska man hinna ha kul då? Nu nu nu nu nu! Jag vill ha kul nuuu! Jag vill vara spontan nu! Jag pallar inte att vänta tills jul eller efter nyår eller tills nästa sommar.. Livet är NU! Gahh.. Varje vecka samma visa om och om igen.. Gahh igen.. Jag är så uttråkad och sönderstressad.
Jag är arg på vintern i Uppsala - jag gillar ju vinter men bara sålänge det innefattar snöskoter på fjället och ledighet i täckbyxor.. Jag vill kunna cykla utan att få igensnöade ögon, öron och näsborrar. Jag vill kunna cykla till skolan på 30 och inte 45minuter. Jag vill kunna cykla för jag behöver vardagsmotion och frisk luft.
lördag 13 november 2010
Dagens I-landsproblem.
Vaknar till. Var är jag jaha hemma. Varmt och kallt på en och samma gång. Hur kan det vara varmt och kallt på en och samma gång? (kallblodig med varmt täcke alternativt varmblodig med kallt täcke låter logiskt) Lördag. Grå Lördag men i mitt huvud känns det lättare än igår. Sömnen läker. Den läkande sömnen. Läkare borde ordinera sömn på recept - SpR till folket.Vill sova mer. Vill sova ända fram till jul fast då går jag miste om en massa möjligheter och möten. Blä. Tillåt mig att gå i ide.
Dagens I-landsproblem.
Skaffade spotify i förrgårkväll och lyssnade bort 7 av mina 20 gratistimmar igår (Beroende) vilket innebär att jag har 13 timmar gratis musiktid kvar att fördela på resten av mitt liv. Ack du omöjlighet. Måste uppdatera till premium = 99 kr/ månaden. Är ju ingen stor summa för fri tillgång till musik kan man tycka. Jag har dock en stortånagel i mitt högra öga. Avfärdade tjejen från actionaid som ville att jag skulle skänka 100 kr till deras girlfriend projekt istället för de 50 kr som jag redan ger varje månad med orden "jag är en fattig student". Om jag inte har "råd" att skänka en extra 50 lapp till de könstympade, svältande, våldtagna, hiv-smittade, översvämmningsdrabbade, analfabeta flickorna och 7barnsmödrarna ute i världen - har jag då råd att skaffa spotify för 99 kr per månad? Nej. Mitt samvete tvingar mig söka upp den gode volontären och ge henne de 50 riksdalerna för att få tillstånd att uppdatera spotify. Detta blev en dyr historia. Tvingas härmed äta en kebab mindre varje månad.
Dagens I-landsproblem.
Skaffade spotify i förrgårkväll och lyssnade bort 7 av mina 20 gratistimmar igår (Beroende) vilket innebär att jag har 13 timmar gratis musiktid kvar att fördela på resten av mitt liv. Ack du omöjlighet. Måste uppdatera till premium = 99 kr/ månaden. Är ju ingen stor summa för fri tillgång till musik kan man tycka. Jag har dock en stortånagel i mitt högra öga. Avfärdade tjejen från actionaid som ville att jag skulle skänka 100 kr till deras girlfriend projekt istället för de 50 kr som jag redan ger varje månad med orden "jag är en fattig student". Om jag inte har "råd" att skänka en extra 50 lapp till de könstympade, svältande, våldtagna, hiv-smittade, översvämmningsdrabbade, analfabeta flickorna och 7barnsmödrarna ute i världen - har jag då råd att skaffa spotify för 99 kr per månad? Nej. Mitt samvete tvingar mig söka upp den gode volontären och ge henne de 50 riksdalerna för att få tillstånd att uppdatera spotify. Detta blev en dyr historia. Tvingas härmed äta en kebab mindre varje månad.
fredag 12 november 2010
Hyllning till barndomen
Har överträffat mig själv med antalet inlägg idag.
Hittade en text jag skrev för något år sedan där jag ville skildra enkelheten och lyckan från när jag var liten. Den är bra att läsa en mulen dag som denna. På ett sätt skulle man kunna säga att barndomen är meningen med livet efter att ha konstaterat nackdelarna med att bli äldre. För att bibehålla den sanna barnalyckan så har jag upptäckt att man inte behöver göra annat än att umgås med ett barn. Kanske därför man borde skaffa egna en dag. 3 stycken minst.
Här kommer texten jag valt att kalla "Hyllning till barndomen"
Hyllning till barndomen
Text by me.
Vinden värmer, hon går utan skor
Hon går mot huset där farmor bor
Liten flicka med solblekta lockar så ljus
Smutsig kjol och en sliten blus
rund solkysst liten kind
på vägen i dammigt grus så trind
Grus som luktar sommar, blommor lika så
Hon har plåster på knäna efter att ha trillat då och då
Sensommar fält av korn och vete
Ängar av grönt gräs till bete
Säden skimrar, ”titta farmor - ett guldhav mellan våra hus!”
Sång av fåglar och björkar, ett fantastiskt sommarbrus
Ett landskap hon alltid skall minnas
Ett landskap som alltid i hjärta skall finnas
Barfota hon springer i gräset, yr av lycka
Farmor hennes hår med blomsterkrans har smyckat
Litet busfrö med blommor i solblekt hår
Glittrande ögon och smutsiga tår
Rusar ut i hav av guld
Fri som en fågel och utan skuld
Vad nyckelpigorna är vackra idag
Vilar trötta ben i farmors famn ett tag
Sensommar fält av korn och vete
Ängar av grönt gräs till bete
Säden skimrar, ”titta farmor - ett guldhav mellan våra hus!”
Sång av fåglar och björkar, ett fantastiskt sommarbrus
Ett landskap hon alltid skall minnas
En barndom som alltid i hjärta skall finnas
Dagen lider mot sitt slut
Mamma står och ropar vid grinden
Tack för idag nu var leken slut
Flickan pussar farmor på kinden
Nu nalkas sommarnatten
Busfrö tultar hem igen, i släptåg har hon katten
Mamma kramar blommigt hår och smutsiga tår
älskade mamma så snäll
De står där en stund i fylliga doften av sommarkväll
Sensommar fält av korn och vete
Ängar av grönt gräs till bete
Säden skimrar, ”titta mamma - ett guldhav utanför vårt hus!”
Sång av fåglar och björkar blir till ett stillsamt sommarbrus
Ett landskap jag alltid skall minnas
En barndom som för alltid i mitt hjärta skall finnas
Hittade en text jag skrev för något år sedan där jag ville skildra enkelheten och lyckan från när jag var liten. Den är bra att läsa en mulen dag som denna. På ett sätt skulle man kunna säga att barndomen är meningen med livet efter att ha konstaterat nackdelarna med att bli äldre. För att bibehålla den sanna barnalyckan så har jag upptäckt att man inte behöver göra annat än att umgås med ett barn. Kanske därför man borde skaffa egna en dag. 3 stycken minst.
Här kommer texten jag valt att kalla "Hyllning till barndomen"
Hyllning till barndomen
Text by me.
Vinden värmer, hon går utan skor
Hon går mot huset där farmor bor
Liten flicka med solblekta lockar så ljus
Smutsig kjol och en sliten blus
rund solkysst liten kind
på vägen i dammigt grus så trind
Grus som luktar sommar, blommor lika så
Hon har plåster på knäna efter att ha trillat då och då
Sensommar fält av korn och vete
Ängar av grönt gräs till bete
Säden skimrar, ”titta farmor - ett guldhav mellan våra hus!”
Sång av fåglar och björkar, ett fantastiskt sommarbrus
Ett landskap hon alltid skall minnas
Ett landskap som alltid i hjärta skall finnas
Barfota hon springer i gräset, yr av lycka
Farmor hennes hår med blomsterkrans har smyckat
Litet busfrö med blommor i solblekt hår
Glittrande ögon och smutsiga tår
Rusar ut i hav av guld
Fri som en fågel och utan skuld
Vad nyckelpigorna är vackra idag
Vilar trötta ben i farmors famn ett tag
Sensommar fält av korn och vete
Ängar av grönt gräs till bete
Säden skimrar, ”titta farmor - ett guldhav mellan våra hus!”
Sång av fåglar och björkar, ett fantastiskt sommarbrus
Ett landskap hon alltid skall minnas
En barndom som alltid i hjärta skall finnas
Dagen lider mot sitt slut
Mamma står och ropar vid grinden
Tack för idag nu var leken slut
Flickan pussar farmor på kinden
Nu nalkas sommarnatten
Busfrö tultar hem igen, i släptåg har hon katten
Mamma kramar blommigt hår och smutsiga tår
älskade mamma så snäll
De står där en stund i fylliga doften av sommarkväll
Sensommar fält av korn och vete
Ängar av grönt gräs till bete
Säden skimrar, ”titta mamma - ett guldhav utanför vårt hus!”
Sång av fåglar och björkar blir till ett stillsamt sommarbrus
Ett landskap jag alltid skall minnas
En barndom som för alltid i mitt hjärta skall finnas
i mitt huvud.
utmattad. utmattad. utmattad. den berömda väggen har egna ben och går emot mig. vill vara där för alla. vill klara mig själv inte vara en börda för någon annan sjunga för alla le för alla. utmattad. livet kommer ikapp. jag har sprungit för mitt liv men nu är det ikapp mig. vill inte gå upp. vill inte klarar inte möta skoluppgifter, krav, mig själv. beslut. livsviktiga beslut. vill inte möta livsviktiga beslut. vill stoppa ner mitt huvud i sanden och låtsas att jag inte finns inte syns att människor inte har förväntningar. behöver råd paus timeout skogspromenader bullbak i fula hemmakläder behöver komma hem resa bort gömmas bort behöver änglarna mamma pappa bröder brorsbarn barn i fula hemmakläder. lego playdo studsmatta rita krita klippa klistra snögubbe snölykta i fula hemmakläder raggsockor. barndom nu nu i nuet dået sen snart igår förut. vill bota det onda bli bäst kunna allt komma ihåg allt förstå inse sammakoppla. information föreläsning redovisning seminarie kom ihåg att detta är av stor relevans och skall inte glömmas bort. vill vara liten i mammas famn och allt ska blir bra igen ett plåster på såret och snart är det jul lek lite med katten bygg en koja där vi kan gömma oss vill du ha en nybakt bulle. förlamning amputation infektion inflammation fusion nedsatt funktion funktionsnedsättning normalt åldrande växa upp bli vuxen. gud buddah zeus mohammed jesus moses var är du finns du alls. sanning sanning sanning ljug inte. ljug för mig säg sanningen eller slå mig blå. låt mig få känna låt mig få vara ärlig låt mig få vara låt mig va. låt mig va ensam i mitt huvud. låt mig vara människa och inge mer det räcker så. låt mig vara jag och inge mer det räcker så.
torsdag 11 november 2010
En fin tanke..
Imagine me loving what I see When the mirror looks at me 'Cause I, I imagine me In a place of no insecurities And I'm finally happy
'Cause I imagine me Letting go of all of the ones who hurt me 'Cause they never did deserve me
Can You imagine me? Saying no to thoughts that try to control me Remembering all You told me Lord, can You imagine me? I wanna live And not read that page again
Imagine me Being free, trusting You totally
Finally I can imagine me
I admit it was hard to see You being in love With someone like me
Finally I can imagine me Being strong and not letting people break me down You won't get that joy this time around
Can You imagine me? In a world where nobody has to live afraid Because of Your love, fear's gone away
Can You imagine me? Letting go of the past And glad I have another chance And my heart will dance 'Cause I don't have to read that page again
Imagine me, being free, trusting You totally
Finally I can imagine me
I admit it was hard to see You being in love With someone like me
Finally I can imagine me
This song is dedicated to people like me
Those that struggle with insecurities Acceptance and even self-esteem
You never felt good enough, You never felt pretty enough But imagine God whispering in Your ear Letting You know that everything that has happened is now
Gone, gone, it's gone, all gone (It's all gone, every sadness)
Gone, gone, it's gone, all gone (Every mistake, every failure, it's all gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (Depression, gone, bad faith, it's gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (Low self-esteem, it's gone, it's all gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (It's gone, all my scars, all my pain)
Gone, gone, it's gone, all gone (It's in the past, it's yesterday, it's all gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (Gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (It's gone)
Det är allt en fin tanke..
Lyssa på Imagine me med Kirk Franklin.
'Cause I imagine me Letting go of all of the ones who hurt me 'Cause they never did deserve me
Can You imagine me? Saying no to thoughts that try to control me Remembering all You told me Lord, can You imagine me? I wanna live And not read that page again
Imagine me Being free, trusting You totally
Finally I can imagine me
I admit it was hard to see You being in love With someone like me
Finally I can imagine me Being strong and not letting people break me down You won't get that joy this time around
Can You imagine me? In a world where nobody has to live afraid Because of Your love, fear's gone away
Can You imagine me? Letting go of the past And glad I have another chance And my heart will dance 'Cause I don't have to read that page again
Imagine me, being free, trusting You totally
Finally I can imagine me
I admit it was hard to see You being in love With someone like me
Finally I can imagine me
This song is dedicated to people like me
Those that struggle with insecurities Acceptance and even self-esteem
You never felt good enough, You never felt pretty enough But imagine God whispering in Your ear Letting You know that everything that has happened is now
Gone, gone, it's gone, all gone (It's all gone, every sadness)
Gone, gone, it's gone, all gone (Every mistake, every failure, it's all gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (Depression, gone, bad faith, it's gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (Low self-esteem, it's gone, it's all gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (It's gone, all my scars, all my pain)
Gone, gone, it's gone, all gone (It's in the past, it's yesterday, it's all gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (Gone)
Gone, gone, it's gone, all gone (It's gone)
Det är allt en fin tanke..
Lyssa på Imagine me med Kirk Franklin.
torsdag 28 oktober 2010
Black old sun won´t you come and wash away the rain
Livet är bra förvirrande.. "följ ditt hjärtas sanning" sa farfar.. Hur ska jag veta vad som är mitt hjärtas sanning? Hur vet jag vad som är mitt hjärtas sanning? Finns det ens nån sanning eller är sanningen ett begrepp för där jag hittar en punkt i tillvaron där jag kan vara nöjd och slappna av för en stund och inte behöva längta någon annanstans?
You sat me free - to live my life - you became my reason to survive the great divine.
Jag önskar jag blev upptäckt - upptäckt av ett rockband som vill ha en kvinnlig sångare. Om jag bara visste hur man beter sig på scen när man står framför ett rockband. Jag önskar det fanns ett rockband som ville ha en helt oerfaren sångerska (inom den genren alltså) som dom kunde forma och lära upp som de ville - välj mig välj mig!!
Följ ditt hjärtas sanning.. Undrar vart jag hade varit nu isf.
Finns ödet eller? Är allt meningen och förutbestämt, styr ödet mina handlingar?
Jag kanske skulle va död om jag inte tagit just de vägar jag tagit; jag kanske skulle blivit påkörd av en buss/ biten av en brownsnake i australien om jag inte åkte hem när jag gjorde det. Det kanske är ödets sätt att skydda mig, hålla mig vid liv.. Kanske därför jag sitter här i mitt studentrum o funderar just nu.
Ähh vilken lam ursäkt att inte ta ansvar för sitt liv - fy på mig.
Fast jag har flera gånger känt som att det varit meningen att jag skulle träffa en specifik person i precis en viss tidpunkt i livet. Nog för jag i efterhand kommit på att timingen inte varit speciellt bra - men ändå har det känts så självklart mitt i själva mötet.
Är det mitt hjärtas sanning - den känslan av självklarhet? Jag undrar jag..
You sat me free - to live my life - you became my reason to survive the great divine.
Jag önskar jag blev upptäckt - upptäckt av ett rockband som vill ha en kvinnlig sångare. Om jag bara visste hur man beter sig på scen när man står framför ett rockband. Jag önskar det fanns ett rockband som ville ha en helt oerfaren sångerska (inom den genren alltså) som dom kunde forma och lära upp som de ville - välj mig välj mig!!
Följ ditt hjärtas sanning.. Undrar vart jag hade varit nu isf.
Finns ödet eller? Är allt meningen och förutbestämt, styr ödet mina handlingar?
Jag kanske skulle va död om jag inte tagit just de vägar jag tagit; jag kanske skulle blivit påkörd av en buss/ biten av en brownsnake i australien om jag inte åkte hem när jag gjorde det. Det kanske är ödets sätt att skydda mig, hålla mig vid liv.. Kanske därför jag sitter här i mitt studentrum o funderar just nu.
Ähh vilken lam ursäkt att inte ta ansvar för sitt liv - fy på mig.
Fast jag har flera gånger känt som att det varit meningen att jag skulle träffa en specifik person i precis en viss tidpunkt i livet. Nog för jag i efterhand kommit på att timingen inte varit speciellt bra - men ändå har det känts så självklart mitt i själva mötet.
Är det mitt hjärtas sanning - den känslan av självklarhet? Jag undrar jag..
onsdag 27 oktober 2010
The End of an era..
En konstnär är som mest kreativ under de svåraste tider.. Om det inte fanns deprimerade människor skulle vi inte ha mycket till kulturarv.
Jag säger inte att jag är deprimerad, jag är bara lite nere för tillfället - till "tillfället" räknas de senaste 5 timmarna. Bakomliggande orsaker är flera;
En hektisk sommar där jag såhär i efterhand knappt minns var jag varit eller vad jag gjort.. Kanske borde varit mer flitig här på bloggen så hade jag kunnat påminna mig själv genom att läsa mina egna memoarer. Tyvärr har jag ju inte hunnit med det iom "hektisk sommar". Negativ spiral.
Min längtan efter äventyr som blivit större stundtals efter min resa till Florida i Augusti. Samma längtan kan stundtals vara som totalt bortblåst.. Det skrämmer mig än mer. Håller jag på att bli beroende? Beroende av sverige och en trygghet utomkroppslig mig själv? Nog för min att min magkänsla fortfarande är oigenkännlig men att tappa tryggheten oxå? Va fan är det här!??! Jävla vuxenliv.. jävla vuxenbeslut.. jävla vuxenplikter.. jävla vuxenkrav.. jävla vuxenbehov.. jävla vuxenansvar.. jävla vuxenensamhet.. jävla vuxenångest.. jävla vuxencsnlån.. Stoppa tillbaka mig därifrån jag kom tack. Mamma måste vara världens bästa mamma som lyckats ge mig en lycklig barndom och undanhålla verkligheten så länge. Jävla vuxenhet. Är man vuxen kan man väl iallafall få slippa finnjävlarna!??!
Min bästa vän flyttar hem imorgon.. hon packar nu sen är jag ensam kvar här i uppsala ("ensam kvar" säger jag bara för att kunna tycka extra synd om mig för jag blir egentligen inte ensam helt - men två av mina andra vänner ska ju bli mammor snart så dom kommer heller inte gå kvar i klassen.. fan..) - det blir ensamt utan henne..
Äsch nu orkar jag inte skriva nå mer.
Jag säger inte att jag är deprimerad, jag är bara lite nere för tillfället - till "tillfället" räknas de senaste 5 timmarna. Bakomliggande orsaker är flera;
En hektisk sommar där jag såhär i efterhand knappt minns var jag varit eller vad jag gjort.. Kanske borde varit mer flitig här på bloggen så hade jag kunnat påminna mig själv genom att läsa mina egna memoarer. Tyvärr har jag ju inte hunnit med det iom "hektisk sommar". Negativ spiral.
Min längtan efter äventyr som blivit större stundtals efter min resa till Florida i Augusti. Samma längtan kan stundtals vara som totalt bortblåst.. Det skrämmer mig än mer. Håller jag på att bli beroende? Beroende av sverige och en trygghet utomkroppslig mig själv? Nog för min att min magkänsla fortfarande är oigenkännlig men att tappa tryggheten oxå? Va fan är det här!??! Jävla vuxenliv.. jävla vuxenbeslut.. jävla vuxenplikter.. jävla vuxenkrav.. jävla vuxenbehov.. jävla vuxenansvar.. jävla vuxenensamhet.. jävla vuxenångest.. jävla vuxencsnlån.. Stoppa tillbaka mig därifrån jag kom tack. Mamma måste vara världens bästa mamma som lyckats ge mig en lycklig barndom och undanhålla verkligheten så länge. Jävla vuxenhet. Är man vuxen kan man väl iallafall få slippa finnjävlarna!??!
Min bästa vän flyttar hem imorgon.. hon packar nu sen är jag ensam kvar här i uppsala ("ensam kvar" säger jag bara för att kunna tycka extra synd om mig för jag blir egentligen inte ensam helt - men två av mina andra vänner ska ju bli mammor snart så dom kommer heller inte gå kvar i klassen.. fan..) - det blir ensamt utan henne..
Äsch nu orkar jag inte skriva nå mer.
måndag 5 juli 2010
Tankar ifrån en vaccinerad, krocksäker bubbla.
Det är alltid lika intressant inför sommarens jobbperiod att se vilka nya vikarier man döms att jobba tillsammans med. Denna sommar är det flera nya varav jag hitentills arbetat med en. Denne kollega har visat sig vara en mycket intressant och klok sådan och vi delar många värderingar och livsdrömmar, detta trots att personen är 17 år äldre än mig. Idag hade vi många intressanta diskussioner - de flesta filosofiska gällande samhället, hur man bör leva för att få ut det mesta av livet, personlig utveckling, varför vissa relationer går som de går, grönsaker, drömmar etc.
I diskussion med denne kloka kollega kom jag fram till vad det är i mitt liv som jag måste ta tag i: jag måste bli vän med (läs: sluta vara rädd för) döden. Döden. Ack vilket tungt ord.
Om jag blir vän med tanken och accepterar att jag en dag skall passera vidare till vad-som-finns-på-andra-sidan, om det nu finns en "andra sida" så kommer jag kunna få ut mer av mitt liv. Jag är övertygad. Alla blir vi äldre, och med stigande ålder har jag insett att harigheten smyger sig på mer och mer för vart år som går. Med harigheten kommer psykiska begränsningar. Begränsningar som kan få mig att inte uppfylla vissa barndomsdrömmar.
Jag är rädd för följande scenario; min harighet tar över och jag låter bli att genomföra dessa drömmar. Låt säga att jag lever tills jag blir 80 år - då kan man ju säga att jag lyckats undvika döden relativt länge och får vara nöjd men min bedrift i frågan om livslängd. Men trots 80 levda år, kommer jag känna att jag levt mitt liv fullt ut???
Det finns ett ordspråk som lyder något i stil med "man kan bara ångra det man inte gjort".
Jag behöver hjälp. Hur blir man vän med döden? Någon som har några tips?! Imorgon bokar jag iallafall en tid hos terapeuten ty detta skall klaras upp!
Hellre leva tills man blir 50 och ha utnyttjat tiden till max än att leva tills 80 och ha spenderat de sista 57 åren i en inbrottssäker, krocksäker, skottsäker, vaccinerad, osänkbar bubbla av "tänk om det händer något".
I diskussion med denne kloka kollega kom jag fram till vad det är i mitt liv som jag måste ta tag i: jag måste bli vän med (läs: sluta vara rädd för) döden. Döden. Ack vilket tungt ord.
Om jag blir vän med tanken och accepterar att jag en dag skall passera vidare till vad-som-finns-på-andra-sidan, om det nu finns en "andra sida" så kommer jag kunna få ut mer av mitt liv. Jag är övertygad. Alla blir vi äldre, och med stigande ålder har jag insett att harigheten smyger sig på mer och mer för vart år som går. Med harigheten kommer psykiska begränsningar. Begränsningar som kan få mig att inte uppfylla vissa barndomsdrömmar.
Jag är rädd för följande scenario; min harighet tar över och jag låter bli att genomföra dessa drömmar. Låt säga att jag lever tills jag blir 80 år - då kan man ju säga att jag lyckats undvika döden relativt länge och får vara nöjd men min bedrift i frågan om livslängd. Men trots 80 levda år, kommer jag känna att jag levt mitt liv fullt ut???
Det finns ett ordspråk som lyder något i stil med "man kan bara ångra det man inte gjort".
Jag behöver hjälp. Hur blir man vän med döden? Någon som har några tips?! Imorgon bokar jag iallafall en tid hos terapeuten ty detta skall klaras upp!
Hellre leva tills man blir 50 och ha utnyttjat tiden till max än att leva tills 80 och ha spenderat de sista 57 åren i en inbrottssäker, krocksäker, skottsäker, vaccinerad, osänkbar bubbla av "tänk om det händer något".
tisdag 2 mars 2010
Jag vill tacka..
.. senan som bestämde sig för att låta mig njuta av de 3 milen/ timmarna på skidorna i lördags. Jodå.. ibland har man tur!
Jag vill tacka vallateamet (=pappa) för bra glid i kombination med utomordentligt fäste - iaf så bra det kan bli med den "utgående" utrustning jag äger..
Jag vill tacka mig kropp som kan ta mig tre mil i ett par ostabila gamtpjäxor med tillbehör och samtidigt låta mig älska det - kroppen är en fantastisk skapelse - jag är så glad att den kan gå!(pratar jag om mig kropp i 3:e person? om min kropp inte är jag - vem är då jag?) (Btw, denna "jag-kan-gå"-eufori skyller jag helt och hållet på min pågående utbildning med tillhörande patientmöten vilka får mig att inte ta förgivet ens såna basala färdigheter som att kunna "gå")
Jag vill tacka mamma och (återigen) pappa för att de gett mig gåvan att vara ett stort fan av motion (här inneräknas både gener och sociala uppväxtfaktorer). Jag är så lycklig att jag kan finna sån glädje i vare sig det gäller att åka längdskidor/ gå på powerstep/ ligga i bänkpress - endorfinerna och kicken är obytbar (eeum, addict?). Och om det är någon som (mot förmodan) läser detta och tycker jag låter pretto så varsågod och tyck på Du!! Jag kommer iallafall vara glad och tacksam så länge denna träningseufori varar. Tro mig (av erfarenhet) det kommer säkerligen en dag då jag finner mig inaktiv och åderförkalkad, ity jag bannar den dagen!
Måste skaffa mig ny skidutrustning till nästa års vasalopp. Vilken distans jag skall ge mig på då?.. 4,5 eller 9 mil? Om jag kan träna mer inför nästa års lopp så kanske jag klarar 9 mil.. Indeed, det ÄR en lockande tanke.
Jag vill tacka vallateamet (=pappa) för bra glid i kombination med utomordentligt fäste - iaf så bra det kan bli med den "utgående" utrustning jag äger..
Jag vill tacka mig kropp som kan ta mig tre mil i ett par ostabila gamtpjäxor med tillbehör och samtidigt låta mig älska det - kroppen är en fantastisk skapelse - jag är så glad att den kan gå!(pratar jag om mig kropp i 3:e person? om min kropp inte är jag - vem är då jag?) (Btw, denna "jag-kan-gå"-eufori skyller jag helt och hållet på min pågående utbildning med tillhörande patientmöten vilka får mig att inte ta förgivet ens såna basala färdigheter som att kunna "gå")
Jag vill tacka mamma och (återigen) pappa för att de gett mig gåvan att vara ett stort fan av motion (här inneräknas både gener och sociala uppväxtfaktorer). Jag är så lycklig att jag kan finna sån glädje i vare sig det gäller att åka längdskidor/ gå på powerstep/ ligga i bänkpress - endorfinerna och kicken är obytbar (eeum, addict?). Och om det är någon som (mot förmodan) läser detta och tycker jag låter pretto så varsågod och tyck på Du!! Jag kommer iallafall vara glad och tacksam så länge denna träningseufori varar. Tro mig (av erfarenhet) det kommer säkerligen en dag då jag finner mig inaktiv och åderförkalkad, ity jag bannar den dagen!
Måste skaffa mig ny skidutrustning till nästa års vasalopp. Vilken distans jag skall ge mig på då?.. 4,5 eller 9 mil? Om jag kan träna mer inför nästa års lopp så kanske jag klarar 9 mil.. Indeed, det ÄR en lockande tanke.
torsdag 25 februari 2010
Impingement..
Enligt mig är inklämning ett ord som kan beskriva många olika typer av tillstånd. Inklämd kan man känna sig, inklämd kan man vara, inklämd kan en mjukdel av ens kropp bli mellan två hårdare delar av ens kropp - i detta fall kallas det"impingement". En inklämning eller sk. impingement har jag fått i min högra axel, då jag sovit på denne under troligtvis större delen av föregående natt (vilket jag kunnat anta av de sovränder jag i morse fann utefter hela sidan av min högra kroppshalva). Den struktur som blivit inklämd är, om mina anatomiska kunskaper är rätt, antagligen supra spinatus senan.. Denne sena blev antagligen retad, svälld och sur då den klämdes in mellan huvudet på mitt överarmsben (caput humeri) och det ovanliggande benutskottet acromion.. denna inklämmning yttrar sig såsom att då jag varje gång skall lyfta armen alt. sträcka mig efter något får en ilande och huggande smärta i min axel. Denna smärta gör mig lite invalidiserad, men endast lite. Detta "lite" hade inte spelat så stor roll om det inte vore så att jag är menad att åka tre mil på skidor med stavar på lördag.. Jag har tänkt och kommit fram till att jag har följande 3 alternativ;
1# jag genomför loppet med två stavar och få stå ut med tre mil i smärta
2# jag genomför loppet med en stav och slipper smärtan - därmed får jag även uppleva hur det verkligen är att vara gustaf vasa men jag kommer troligtvis inte hinna i mål före midnatt
3#jag genomför inte loppet och förtränger att jag betalat 800 kr i åkavgift
... hmm, svårt val..
Får helt enkelt hoppas på att Mr. supra spinatus tills på lördag slutar upp med att sura, sväller av och låter mig staka ifred.
1# jag genomför loppet med två stavar och få stå ut med tre mil i smärta
2# jag genomför loppet med en stav och slipper smärtan - därmed får jag även uppleva hur det verkligen är att vara gustaf vasa men jag kommer troligtvis inte hinna i mål före midnatt
3#jag genomför inte loppet och förtränger att jag betalat 800 kr i åkavgift
... hmm, svårt val..
Får helt enkelt hoppas på att Mr. supra spinatus tills på lördag slutar upp med att sura, sväller av och låter mig staka ifred.
onsdag 24 februari 2010
Generalisering..
Hej igen ni som läser min blogg! Sitter i mina hyresvärdars soffa dvs. framför deras tv och ser på killarnas distans-skidstafett - spännande. Jag sitter här med min dator, min röda gitarr och min ensamhet. Känner mig nöjd med dessa tre enkla ting (okej fem om man räknar soffan och tv:n men de tillhör inte mig egentligen). Ni kanske undrar varför jag sitter i ensamhet om jag sitter framför mina hyresvärdars tv.. Borde dom inte oxå va här lixom? Jo det borde dom men dom har åkt på semester till Lofsdalen och givit mig full frihet till hela huset sålänge jag "ger f*n i spritskåpet" - tur att jag har ett eget spritskåp! :P
Skolan har gått bra hittils - jag kämpar på, mest kämpar jag för att sänka kraven jag har på mig själv, för mig räcker det lixom inte att klara tentorna, ska helst ligga så när maxpoäng jag bara kan. Är ju bra att jag lär mig mkt iofs men det kan vara lite tröttsamt att det inte bara kan räcka med att få godkänt. Ska jag bränna ut mig i förtid? Samtidigt får jag ju en kick av att förstå alla fysiologiska processer och liknande vilket sporrar mig till att plugga mer. Kalla mig Nörd.
Sverige tog precis Guld. Fantastiskt.
På tal om skidåkning. I helgen ska jag köra tjejvasan. Har åkt skidor typ fem ggr i vinter, det längsta jag kört är milen. Kunde övat mer på tekniken också tror jag. Men jag satsar inte på att komma först (tro det eller ej), att komma i mål räcker gott för mig - "målet är målet" lixom.
Kanske kan lära mig tänka liknande när det gäller mina studier - "målet är godkänt"
Skolan har gått bra hittils - jag kämpar på, mest kämpar jag för att sänka kraven jag har på mig själv, för mig räcker det lixom inte att klara tentorna, ska helst ligga så när maxpoäng jag bara kan. Är ju bra att jag lär mig mkt iofs men det kan vara lite tröttsamt att det inte bara kan räcka med att få godkänt. Ska jag bränna ut mig i förtid? Samtidigt får jag ju en kick av att förstå alla fysiologiska processer och liknande vilket sporrar mig till att plugga mer. Kalla mig Nörd.
Sverige tog precis Guld. Fantastiskt.
På tal om skidåkning. I helgen ska jag köra tjejvasan. Har åkt skidor typ fem ggr i vinter, det längsta jag kört är milen. Kunde övat mer på tekniken också tror jag. Men jag satsar inte på att komma först (tro det eller ej), att komma i mål räcker gott för mig - "målet är målet" lixom.
Kanske kan lära mig tänka liknande när det gäller mina studier - "målet är godkänt"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)