lördag 3 januari 2009

Nytt år and time to go to school.

Det finns många faser i livet som man ska ta sig igenom innan man faller ner död. Om man dör en naturig sådan vill jag tillägga.
Fas 1 är perioden innan man börjar skolan, småbarnsperioden. Fas 2 är perioden i skolan dvs. åk 1 - studenten. Under denna fas blir man forslad genom systemet. Det finns endast en eller ja ett fåtal vägar att gå. Det största valet är att välja linje till gymnasiet. Inte mycket att bekymra sig för egentligen. Man kan ju alltid ta igen kurser på komvux om det skulle gå åt skogen.
Fas 3 är fasen mellan studenten och en eventuell vidareutbildning. Denna fas har jag ägnat åt diverse ströarbeten och diverse flytter. Mest inom Gävle stads gräns. Jag har även besökt utländska civilisationer under denna period. En europeisk tågluff med Emma. En resa till Australien där jag under fyra månader bekantade mig med en fantastisk familj och fick bli en del i Ruby och Mekas liv i Perth. Jag har även spenderat en månad på resande fot i Kina.
Vissa stannar i fas 3 för alltid, andra hoppar direkt från fas 3 till fas 5 som är fasen då man oftast stadgar sig på ett eller annat sätt. Man kan stadga sig genom fast boende, fast jobb, fast förhållande då oftast utökning av familj följer, detta är dock fas 6. Vissa går även direkt från fas 3 till fas 6.
Så då var det dags då. Min nästa fas i livet är fas 4. Jag har blivit antagen och tackat ja till utbildning i Uppsala. Anna ska bli sjukgymnast. Jag har fortfarande några tvivel att ta död på i mitt val av utbildning men det hoppas jag kunna göra när jag kommit tillrätta i staden och skolan.
Om inte tvivlen dör utan istället växer under terminens gång kan jag ju alltid ta steget tillbaka till fas 3 igen. Jag är ju trots allt bara 21 år och 11 månader gammal och har därför många år kvar att spendera i fas 3 om jag känner för det.
En smula nervös är jag dock. Gillar inte alltför stora förändringar. Detta är en jätte förändring. Jag kommer att skiljas från två väldigt kära vänner som jag kommit allt närmare under året. Detta känns väldigt väldigt jobbigt. Men jag hoppas med hela mitt hjärta att dessa vänner kommer stanna kvar i mitt liv på ett eller annat sätt..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar