Julgranen.

Jag och min fader har idag varit i skogen och hämtat den vackraste julgran jag någonsin skådat.
Den är grön, fyllig och har en perfekt julgransform.

Känslan att såga ner den var dock något paradox. När jag gick där i skogen och valde och vrakade bland granarna kände jag min lite som en bödel, jag skulle kunnat peka på vilken gran som helst och den skulle vips hamna under sågbladet, bli hemburen och pyntad. Någon vecka senare skulle denna vackra skapelse vara död, barren skulle täcka vårt golv och vi skulle kasta ut den med en smula avsky för hur den skräpat ner i vårt hem. Tanken slog min att vem är jag att bestämma denna grans öde?

Jag sa till pappa att som gran är det bäst att vara ful för då får man leva längre.

Samtidigt, ingen jul utan julgran. Julgransdoft. Julgransljus. Julgransglitter. Julgranskulor. Paket under julgranen. Dans runt julgranen. You name it. Så, vi högg ner skogens vackraste gran för att själva få njuta av den i några veckor. Eller, någon dag kanske jag ska säga. Efter annandagen brukar det kännas tomt så därefter kommer jag nog inte glädjas åt granen längre.

Låt mig aldrig glömma denna julgran. Nu ska jag gå ner ock klä den.