Att, efter att en gång ha lämnat boet, återigen bo hemma hos sina föräldrar under en längre period har både sina för och nackdelar.
Fördelarna är förstås ekonomiska, oftast för den yngre parten då detta för den äldre parten istället (oftast) räknas som en nackdel. Detta såklart beroende på huruvida de båda parterna har kommit överens om att den yngre parten månadsvis skall betala någon form av bidrag till den äldre parten och hur stort detta månatliga belopp är.
En annan fördel är även det faktum att man aldrig behöver vara ensam, fundera över, vända uppochner på - och älta sina egna tankar mer än vad man redan gör. Man i det här fallet är jag.
Samtidigt, när man inte längre lika ofta behöver laga mat, städa toalett, se till att matförrådet fylls på, att glödlampor byts ut, sy nya gardiner, tömma diskbänken, då detta på något.. ja, magiskt vis(!) sköter sig självt, så finns gott om utrymme att falla tillbaka i gamla tonårsvanor. Som att sova fel tid på dygnet. "Råka" "tappa" kläder och annat smått och gott på olämplig plats lite varstans i huset. Glömma ställa in mjölken och osten i kylen efter ett alldeles för sent kvällsmål etc. etc. När man flyttar hem igen påminns man otroligt snabbt om dessa förlagda (o)färdigheter. Det är som att man när man flyttar hemifrån lämnar en liten djävul efter sig som två veckor efter återinflytt hittar tillbaka till din axel och sakta börjar förvandla och bearbeta din hjärna till en självcentrerad, lat, irriterad, tonårshjärna som reagerar aggressivt mot varenda lite ynka anklagelse om att den skulle vara just en lat och självcentrerad tonårshjärna.
Det är inte förrän dina såkallade medmänniskor börjar behandla dig som en sådan och du finner din självrespekt vara som bortblåst som du upptäcker det.
Jag var faktiskt en ansvarsfull ung kvinna! Jag kunde faktiskt hålla reda på mer än en sak åt gången. Vart tog hon vägen? Jag måste hitta henne!
Och... det enda tillvägagångssättet är att lämna hemmets trygga vrå och skaffa eget igen. Jag ska återigen ta kontroll över mitt liv med allt vad det innebär -matlagning, räkningar, avkalkning av dusch och mycket mycket mera. Och inte enbart för min mors skull, utan främst för min egen.
Nu kanske jag förstorar upp det hela en smula, jag är inte så hemsk hemma. Men jag gillar inte tendenserna hos mig. Jag tål inte att leva med mig själv när jag är sådär flipprig och slarvig. Jag vill hålla det jag lovar. Jag vill att min egen familj ska se mig som ansvarsfull, för det är jag innerst inne, och inte som en dotter med ett stort WHATEVER inpräntat i pannan.
Skärpning mittåt.
Skärpning mittåt.