Att finns till i Lonely beach.

21/2 -2011
Dag 6.
Sunshine Bungalows, Lonely beach, Koh Chang

Befinner oss i Lonely beach som ligger på sydvästra delen av Koh Chang. Har redan spenderat tre nätter här på Sunshine bungalows, vårt hotell/ hostel där vi bor för 300 baht/ natt totalt, det motsvarar ca 75 svenska kronor delat på två.

Jag ÄLSKAR Lonely beach. Älskar älskar älskar. Älskar den rödbruna steniga vägen som leder förbi vårt hostel och ner till restaurangen vid havet. Restaurangen med terrass vilken blickar ut mot det oändliga gröna. Restaurangen med låga bord och röda kuddar där man får äta med benen i kors sedan falla i ryggläge och se palmblad och flaggor i röd orangea färger mot himlen. Vårrullar i söt sötstark sås. En plastkanot (som skulle kunna vara en medlemspresent från prenumeration på Kalle Anka) med två Thailändare i kapsejsar utanför. De reser sig upp i det midjehöga vattnet och skrattar. Solen sänker sig som ett rött klot närmare horisonten för var minut.

Jag älskar de osymmetriska husen med färgglada tvättlinor och bambu-plåt-tegeltak. Grönskan blandat med det karga, slitna och dammiga. Det äkta. Värmen från solen och värmen från människorna jag möter. Den låga pulsen, ljudet från en byggarbetsplats och fågelkvitter. Människor som lever, resenärer som upplever, människor och resenärer som är och finns. En fläkt som surrar när jag sitter i receptionen (läs: på sidan av vägen under bambutak vid rangligt hemsnickrat bord med träpallar i sällskap av en tibetan och två Thailändare som jobbar här) och äter bananpannkaka med lönnsirap och fruktsallad till frukost, jag äter på en timme.

De senaste dagarna har vi likt detta bara funnits till. Vi har funnits till på stranden, sittandes på någon skön restaurang eller i "receptionen", strosandes i affärerna alternativt liggandes i hängmattan utanför vårt rum. Rummet, som är ett av fem i en ganska nybyggd länga, består av fyra väggar av playwood, flätat tak samt trägolv. Ett fönster med gardin i ljust linnetyg, en fläkt samt en stenhård dubbelsäng på golvet (vaknar ett antal gånger per natt med avdomnade ben och armar). Dörren låses med hänglås utifrån och regel på insidan. Det luktar trä. På natten spänner vi upp ett nät som en himmel över sängen i skydd mot myggen. Fräscht, enkelt och allt vi behöver. Tavernan/ baren bredvid spelar fantastisk loungemusik och blues hela dagarna vilket gör läget och känslan än bättre.

Gårdagen spenderades på havet. En snorkeltur med sammanlagt fyra stop vid olika öar. Vattnet var kristallklart och vi simmade med fiskar i tusentals skimrande färger. Vi köpte bröd på vägen till båten som vi sedan matade fiskarna med, ett helt stim några centimeter framhör mina ögon som åt ur direkt ur min hand. Mamma, du skulle varit med. 500 baht/ pers (125 kr) för en heldag på havet inklusive mat, transport till och från båten samt lån av snorkel och cyklop.

Nu börjar mina ben domna bort av pallen under mig. Dags att väcka Emma. Idag ska vi finnas till lite mer. Troligtvis på stranden i sällskap av vår nye bekantskap Philip från Schweiz. Vår andre nystiftade bekantskap Nacho (kort för Ignacio, som också är bekant med Philip) åker hem till Spanien idag. Det är allt trevligt att resa, det är allt skönt att vara.

Härmed startar fulveckan.

16/ 2 -2011
Dag 1
Jinda Resort, White sand beach, Koh Chang, Thailand
Har precis bytt boende, “ner graderat” oss från ett som kostade 1000 baht/ natt med aircondition och ödla till ett med fläkt och kackelacka som kostar 450 baht/ natt. Vad gör man inte för att spara in på en femtilapp?

Det är fantastisk exotiskt här. Små bungalows/ stugor, palmer, icke fungerande w-lan (iaf inte hela tiden - nu kom solen fram) fantastisk mat, ovanför vår stuga finns ett grönt berg täckt med djungelliknande växter (haha djugelliknande växter? En växt som efterliknar en djungel eller vad? Ibland är man puckad i sina formuleringar).
Har ätit nudlar och en sliskig kopp kaffe från 7/11 till frukost (7kr totalt), vi åt på stranden som ligger 100 meter ner, chill, chill chill!! Emma kom precis tillbaka från en liten shopping promenad. Hon skulle köpa en strandväska men det fanns ingen personal – troligtvis har dom lunchpaus eller något.

Dags att gå till stranden!

17/2 -2010
Dag 2
Jinda resort, White sand beach, Koh Chang Thailand
God morgon! Klockan är 08.13. Sitter på terrassen och andas, Emma vill inte ha fläkten på inne när vi sover. Thailändarna som jobbar på hotellet strosar precis förbi, dom skrattar och pratar, jag undrar om vad (nyfiken i en strut). Himlen är klar men solen når inte vår stuga än då den ligger i sluttningen vid foten av berget – det blir inte lika varmt här lika snabbt. Jag hör fågelkvitter som är annorlunda mot hemma. Luften är fyllig och fuktig. Sitter i bara nattlinne. På bordet står en tom Chang flaska från middagen igår kväll. Vi köpte 2 portioner snabbnudlar var på 7/11 vilka vi tog med oss hem och förstärde på terassen. ”Creamy Tom Yum”. Nu är jag trött på nudlar från 7/11. Idag blir det frukost på restaurang, budgetlunch på stranden sen middag på restaurang. Man kan komma undan med en middag ute för 45 kr.

Jag ser korta och långa palmer – ”bäbispalmer och mamma palmer” pappapalmer får inte vara med. Färgen på stugan är ljust grön, blekt av solen, flagnig och alldeles perfekt. Det saknas några insynsskydd på fönstret som förövrigt består av ett myggnät som går att öppna/ stänga (har dragit datorsladden genom). Mina fötter vilar på ett slitet betonggolv. Ett brunt staket avgränsar terrassen. Ena sidan är utbytt mot en bänk i samma färg, framför står ett rangligt brunt bord vilket jag nu sitter vid och skriver. Vår stuga (A7) är en av flera uppställda på båda sidorna efter en gångstig av betong och växter av alla olika exotiska slag. Stugan ovanför vår är vit och har aircondition, den är dubbelt så dyr. 50 kr extra. Ovanför och bakom stugorna breder skogen ut sig – så nära så det känns som att bo mitt i den. Överallt runt oss finns växter, buskar och palmer. Thailand.

Igår var en bra dag. Vi hittade en fin plats på stranden. Rakt ner till stranden via stinkande kloakgången och sen till höger några 100 m. Alldeles bredvid ”Penns bungalow´s”, den blå ekan och ”Independent, Bo”. ”Independent, Bo” är ett hostel byggt upp mot sluttningen bestående av små spartanska stugor i olika färger. Snett och vint och färgglatt. Så backpackigt det kan bli! Jag vill ha dreads och spela ukulele i hängmattan vid receptionen. Fantastiskt och fullbokat såklart. Vi hängde runt på stranden nedanför och snodde åt oss lite av känslan. Vi åt även middag på restaurangen bredvid. En stor terrass som vätter mot havet, stranden, färgglatt backpackers hotell, berget, palmer - hela kittet får man när man äter där. Thai green curry och biff med vitlök. Citron-, och ananasdrinkar under parasollet. Livet är gott.

Vi badade, solade och smorde solskyddsfaktor igår. Solskydd är viktigt om man är blek, vit svensk har jag hört. Jag och Emma kallar det ”fulveckan”. Den första veckan innan man fått någon färg, och istället lyses alla finnar och prickar upp som neonlampor. Man är inte så fin helt enkelt. Vi skall undvika att ta närbilder på oss själva denna vecka. Vi skall undvika att se ner på våra egna kroppar denna vecka. Vi ska istället se på andras kroppar och tänka ”åhh va bruna vi är här i Thailand”.
Jag somnade vid 22 igår kväll. Skönt att sova 10 timmar trots hård decubitusmadrass. Hade domningar i ena skinkan när jag vaknade. Kvinnan i minibussen hit sa att man vänjer sig vid de hårda sängarna. Vi får väl se. Gott har jag sovit i alla fall - och svettigt, fläkten måste på. Förresten, jag drömde visst att någon försökte kväva mig med lakanet. Vaknade flera gånger och hyperventilerade så Emma fick lugna mig, nåja någorlunda gott har jag sovit iaf. Nu är solen snart här, luften är redan mer kvav. Bäst att väcka Emma så vi kan påbörja dagen, dag 2 i Thailand.

01.45

Jag är bränd i ansiktet. Suck. Imorgon blir det solhatt. Godnatt!

Reseblogg.

Så var det dags att omvandla denna alldeles vanliga blogg till en reseblogg i 3 månader framöver.

Jag kan börja med att berätta att jag ej omkommit i en båtolycka i Vietnam, så nu vet ni alltså att både jag och Emma lever (än så länge - ta i trä och peppar peppar!) och förhoppingsvis skall vi kunna överleva en månad i Thailand OCH ta oss hem med livet i behåll (jag ska iofs ta en avstickare till Australien först oxå)- vi ska iaf göra vårt bästa. Ni som är intresserade kan därför se fram emot några uppdateringar här de kommande månaderna. Jag lovar.